Att leva är en konst, och det var mörkret som blev min stora lärare. Ungdomens år var ett desperat sökande efter tillräcklighet, kärlek och mening. Men ur sökandet växte djupa insikter fram, insikter som lade grunden för en ljusare och mer harmonisk inre värld.

Det handlade aldrig om att bli någon annan eller att fixa något trasigt. Det handlade alltid om att minnas. 

Sanningar som länge viskats djupt inombords började stiga upp till ytan. Och med dem återvände hon - den nyfikna, passionerade och lyckliga flicka jag en gång var. Hon fick ta plats igen. Genom orden, konsten och dansen fann hon sin röst och gnista. I hennes återkomst hittade jag hem.